Annhållande och häktning är tvångsmedel som polis och åklagare kan använda sig av. Andra tvångsmedel är exempelvis husrannsakan och beslag.
När en polis griper någon misstänkt för brott så skall förhör hållas med personen. Efter förhöret beslutar åklagare om personen skall anhållas eller försättas på fri fot. Anhållning innebär att personen fortsättningsvis blir frihetsberövad. En anhållen person kan få restriktioner av åklagare vanligast förbud att ringa, skriva brev och ta emot besök. Personen blir då avklippt från omvärlden. Detta om åklagare anser att det finns risk för att misstänkt kan försvåra åklagarens utredning genom att kontakta vittnen eller brottsoffer. Anhållande kan också ske om det misstänks att den misstänkte personen försöker hålla sig undan eller fortsätter med sin brottsliga verksamhet men utan restriktioner.
Beslut om anhållande kräver normalt sett att den misstänkte är på sannolika skäl misstänkt för brott som kan ge minst ett års fängelse.
Den som är gripen och misstänkt för brott och som skall höras har rätt till en försvarare. Åklagare skall ta ställning till om försvarare skall närvara vid förhöret. Anser åklagare att det är nödvändigt med försvarare eller att misstänkt begär det skall åklagaren sända in en begäran om offentlig försvarare till tingsrätten. Misstänkt får då den försvarare hen föreslagit. I annat fall utser domstolen en försvarare. Oftast blir det en advokat men annan lämplig person kan bli försvarare. Det avgör domstolen.
Offentlig försvarare betalas av staten. Den som döms kan få återbetalningsskyldighet. Storleken är beroende på bland annat inkomst, förmögenhet, skulder och underhållsskyldighet mot barn under 18 år. Läggs förundersökningen ner eller om den misstänkte frikänns uppkommer ingen återbetalningsskyldighet.
Unga personer brukar nästan alltid få en försvarare och det blir sällan någon återbetalningsskyldighet.
Om den misstänkte anhålls måste åklagare skicka in en häktningsframställan till tingsrätten senast klockan tolv den tredje dagen efter anhållningsbeslutet eller släppa den misstänkte. Om åklagaren lämnar in en häktningsframställan har tingsrätten därefter 96 timmar på sig från gripandetidpunkten att hålla häktningsförhandling.
För att häktas skall misstänkt vara skäligen misstänkt eller på sannolika skäl misstänkt. Vid skäligen misstänkt har åklagaren en vecka på sig att stärka bevisningen så att sannolika skäl föreligger. I annat fall skall den misstänkte släppas.
Sannolika skäl är ett högre beviskrav än skäligen misstänkt men ändå ett ganska lågt beviskrav. För att senare dömas för brott krävs ett högre beviskrav bortom allt rimligt tvivel.
Obligatorisk häktning
Tingsrätten måste konstatera att det föreligger sannolika skäl för häktning och att det därutöver föreligger kollusionsfara med andra ord misstanke att personen försöker påverka utredningen genom att kontakta vittnen eller brottsoffer, eller flyktfara det vill säga misstanke att personen kan hålla sig undan, eller recidivfara som innebär risk för fortsatt brottslighet, eller obligatorisk häktning som innebär ett minimistraff på ett och ett halvt års fängelse för misstanken.
Därutöver får häktning inte strida mot proportionalitets-principen. Häktning får endast ske om skälen för åtgärden uppväger det intrång och men som åtgärden innebär för den misstänkte.
Beslutar tingsrätten att misstänkt skall häktas så går beslutet att överklaga.
Beslut om häktning skall kunna omprövas efter 14 dagar.
Unga lagöverträdare under 15 år får inte häktas utan kan överlämnas till sociala myndigheter som kan omhändertaga den unge. Då gäller att LVU-lag med särskilda bestämmelser om vård av unga kan då bli tillämplig. Det är förvaltningsrätten som beslutar om sådan vård och efter överklagande kammarrätten.
Unga lagöverträdare över 15 år får endast häktas om betryggande övervakning inte kan anordnas.
Unga lagöverträdare under 18 år får endast häktas om det finns synnerliga skäl. Det innebär att ungdomar får bara häktas i undantagsfall.
En misstänkt person under 18 år får sitta häktad i högst tre månader. En misstänkt person över 18 år får sitta häktad i högst nio månader. Tidsgränserna kan överskridas om det finns synnerliga skäl.
Den som suttit anhållan och häktad har rätt till ersättning om utredningen läggs ner eller om personen frikänns. Ansökan om ersättning görs hos justitiekanslern.