För kostnadsfri rådgiving:
08-6513886

Vad är ansvarsfrihetsgrunder?

Polisen har enligt polislagen rätt att använda våld då andra medel är otillräckliga och det skall med hänsyn till omständigheterna vara försvarligt för att genomföra en tjänsteåtgärd. Andra kan ha rätt att bruka våld utan att straffas såsom militär personal, kustbevakningspersonal, annan person som fullgör myndighetsutövning, ordningsvakt och envar.

Envar är att privatpersoner kan ha rätt att bruka våld för att gripa någon vid t ex en stöld eller tillgrepp av ett fortskaffningsmedel. Det skall vara ett tillfälligt gripande och en privatperson får inte kroppsvisitera den gripne.

Nödvärn. En handling oftast misshandel är inte straffbar om den sker vid ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp, hindrar att egendom återtas, den som olovligen trängt in i hus, rum gård eller fartyg och den som vägrar lämna bostaden efter tillsägelse.

Det skall vara en nödvärnssituation, en nödvärnshandling, försvarlighetsbedömning och den subjektiva sidan (brist på avsikt).

Angreppets beskaffenhet. Då skall angriparens egenskaper bedömas såsom kunskap i kampsporter, kroppskrafter, berusning, ålder, beväpning och psykiska tillstånd. Angreppets allvarlighet och den angripnes egenskaper och möjligheter att klara av angreppet skall stå i relation till det våld den angripne har rätt att utöva.

Angreppets betydelse. Mer våld får användas för att skydda liv än för att skydda egendom. Egendomens värde har i och för sig betydelse.

Uppenbart oförsvarligt. Den som blir angripen måste an-vända ett våld som inte är uppenbart oförsvarligt. Våldet måste stå i rimlig proportion till angreppet.

Subjektiva sidan eller avsikt. Den som felaktigt tror sig vara i en nödvärnssituation skall inte döms för brott och om våldet inte är uppenbart oförsvarligt. Det brukar kallas putativt nödvärn.

Nödvärnsexess. Den som kommer i en situation där denne har svårt att besinna sig eller svårt att avgöra situationen. Det skall då tas hänsyn till den angripnes egenskaper såsom om den angripne var berusad, nervöst lag, ängslig läggning och liknande. Vid nödvärnsexess kan berusning för den angripne vara av betydelse. Lagen tar i andra situationer inte hänsyn till berusning.

Då någon i en rättegång gör gällande nödvärn eller nödvärnsexess så skall åklagaren bevisa att så inte var fallet. Åklagaren har bevisbördan. Kan åklagaren inte bevisa detta så skall uppgiften om nödvärn och nödvärnsexess godtas. Försvararen har därför en viktig uppgift att presentera nödvärns- och nödvärnsexess invändningen på ett överskådligt och övertygande sätt.

Nöd. Nödreglerna används då försvarsåtgärden riktar sig mot något annat än en person. Nöd liknar nödvärn i sin konstruktion. Det skall vara en nödhandling, faran skall vara stor, den enskilde kan åsamkas skador och omständigheterna i övrigt tas det hänsyn till. Vanliga nödsituationer är då någon angrips av ett djur, överraskas av dåligt väder till sjöss eller i fjällen. Den som felak-tigt uppfattar att han befinner sig i en nödsituation ska inte dömas och man kallar det för putativ nöd. Om någon gör gällande nöd så skall åklagaren bevisa att så inte var fallet. Åklagaren har även vid nöd bevisbördan. I annat fall skall nödinvändningen godtas. Det ankommer på försvararen att göra domstolen förvissad om nödinvändningens riktighet.

Samtycke kan medföra frihet från ansvar men då krävs att samtycket lämnats frivilligt, senast vid själva gärning-en, att samtycket var allvarligt menat och att den som lämnar samtycke förstår innebörden. Samtycke kan lämnas vid misshandel men det får inte vara fråga om en allvarlig misshandel. Gränsen för möjlighet till samtycke går mellan ringa misshandel och misshandel av normalgraden. Vid allvarlig misshandel går det inte att lämna samtycke.

Samtycke ges i olika idrotter fotboll, amerikansk fot-boll, rugby, ishockey, boxning, brottning och andra kamp-sporter. En idrottsutövare kan åtalas för våld utöver det tillåtna vilket har sett inom bland annat ishockey.

Rättsvillfarelse eller straffrättsvillfarelse. Frihet från straff vid fall av uppenbar ursäktlighet. Det kan vara att gärningsmannen inte förstått att gärning var belagd med straff eller hans bristande kännedom om att gärningen var otillåten. Man skiljer på tre former av rättsvillfarelse. Oegentlig rättsvillfarelse, egentlig rättsvillfarelse och faktisk rättsvillfarelse. Det är misstag avseende okunnighet om lagen och villfarelse om faktiska omständigheter som oftast kan medföra straffri-het.

Som försvarare kan man också använda sig av provokation som inte medför straffrihet men strafflindring. Det skall vara någon annans uppenbart kränkande beteende som t ex att en person provoceras genom att erhålla kränkande tillmälen vilket utlöser våld såsom misshandel av den provocerande. Provokation är en förmildrande omständighet och medför en mildare bedömning.

Ta hjälp av advokat Peter Skeppstedt. Han är specialiserad på brottmål. Advokat Peter Skeppstedt har haft ett flertal mål där nödvärn, nödvärnsexess, nöd, samtycke och rättsvillfarelse och provokation varit aktuella. Han har fått klienter frikända på grund av nödvärn, nödvärnsexess, nöd, samtycke och rättsvillfarelse. Advokat Peter Skeppstedt har haft stora framgångar som försvarare i sina rättegångar.