Efter anmälan om brott inleds oftast en förundersökning. Anmälan kan göras av den som ansett sig blivit utsatt för brott men även av andra exempelvis polisman.
Så går en förundersökning till
Det är en vanlig missuppfattning att den som blivit utsatt för brott och därefter gjort polisanmälan kan senare återta anmälan. Så är det inte i Sverige men i många andra länder. Efter att anmälan gjorts skall saken utredas och därefter skall åklagare eller polis fatta ett beslut. Antingen att saken läggs ner eller att det går vidare till rättegång för domstols prövning. Ibland erbjuds den misstänkte, om hen erkänt, ett strafföreläggande som ofta innebär villkorlig dom och böter. Ett godkänt strafföreläggande är likvärdigt med en dom och noteras i belastningsregistret.
Förberedelse i brottmål består av att det inletts en undersökning för att utreda om ett brott har begåtts, vilka som kan misstänkas för brottet och vilka bevis som finns. I tvistemål hålls förberedelse för att reda ut oklarheter i tvisten samt att försöka få parterna att komma överens. I brottmål är det oftast en åklagare som väcker åtal.
De som hörs under förundersökningen tror ofta att det de uppger till utredare komma att hållas hemligt. Så är det under förundersökningen men därefter om åtal väcks så blir alla handlingar och utsagor till polisman offentliga utom i undantagsfall. Den misstänkte och hans försvarare får i vart fall reda på alla utsagor under förundersökningen vilket många vittnen inte känner till och inte blivit upplysta om. En handling är allmän handling om den förvaras hos en myndighet till exempelvis domstol. En handling som lämnas in till domstol i ett pågående mål blir allmän handling och kan läsas av vem som helst med några få undantag. Stämningsansökan och förundersökningen är oftast en allmän handling.
Det finns olika rättsgrundsatser som skall beaktas under förundersökningen bl a oskuldspresumtionen vilken innebär att misstänkt skall betraktas som oskyldig till dess motsatsen har bevisats. Det skall vara ett kontradiktoriskt förfarande vilket innebär att ingen får dömas ohörd. Likabehandlingsprincipen vilket innebär att åklagare och försvarare är likställda parter och ingen part får missgynnas på den andres bekostnad.
Båda sidor skall ha samma möjlighet att föra in bevisning i målet och ges samma möjligheter att pröva motpartens bevisning. Objektivitetsprincipen som innebär att under förundersökningen skall tas tillvara omständigheter som både talar för och emot den misstänkte. Hänsynsprincipen innebärande att de som arbetar med förundersökningen skall i möjligaste mån iakttaga diskretion mao att ingen skall i onödan bli misstänkt eller åsamkas onödigt besvär eller onödiga kostnader. Skyndsamhetsprincipen som är särskilt viktig då det gäller utredningar om brott begångna av ungdomar och frihetsberövade. I övrigt har myndigheterna haft svårt att upprätthålla denna princip beroende på stor ärendetillströmning.